…men se till att den har ström att jobba med.

I början på sommaren företog vi en ”släktresa” till Rostock, som dokumenterats på en annan webbsite nära dig. Vi anlände om eftermiddagen med färjan till hamnen i Rostock. Familjen Andersson hade väl ingen större koll på läget, eftersom reseledarna Peter och Catrin Johansson hade fixat det mesta. Vi åkte i två bilar eftersom Petrin skulle vidare neråt Europa, medan den Anderssonska bilen skulle återvända till Östergötland efter vistelsen i Rostock.

Vid avfart från färjan kom vi ifrån varandra. Herr Andersson konstaterade kaxigt att det inte var något problem alls, eftersom vi visste namnet på hotellet och vi hade ju en GPS tillgänglig. GPS-lösningen består av ett program i mobiltelefonen + en ”GPS-puck”, som kommunicerar med telefonen via bluetooth. Allt väl, ända tills vi rullar in på motorvägen. Då tycker telefonen att batteriet börjar bli lite trött. För att hushålla med strömmen drar telefonen ned på så’na ”onödiga” saker som bluetoothkommunikation. Ja, då förstår ni vad som händer. GPS-programmet blir alldeles vilse. Ett tag pendlade vi mellan gapskratt och förtvivlan när GPS-programmet föreslog än den ena, än den andra omöjliga manövern.

Mobilladdaren låg naturligtvis i ryggsäcken i bagageutrymmet, så det blev till att försöka hitta första bästa sväng-av och plocka fram den. Naturligtvis var det ju också så att vi inte hade med oss någon gammal hederlig papperskarta som kunde hjälpa oss tillrätta.

Jodå, vi kom fram lyckligen och väl, utan alltför stora omvägar.

Sensmoral: Använd gärna den moderna tekniken, men kom ihåg att det behövs både volt och ampere.