Kyrkans roll

Det är många gånger man får anledning att förvånas över massmedias fokus, och folks (brist på) logiska tänkande. För en tid sedan grävde Östgöta Correspondenten fram att några pastorat inom Svenska Kyrkan gjort en del ”vidlyftiga” utlandsresor på ”skattebetalarnas” bekostnad. ”Vännen av ordning” och ”mannen på gatan” var inte sen att hänga på indignationsvågen i form av upprörda insändare

Det pastorat där jag bor och är församlingsmedlem, gjorde en resa till Rom med all anställd personal. Syftet med resan var, enligt kyrkoherden, ”att trimma ihop personalen tillsammans med de blivande arbetskamraterna i Bankekinds pastorat”. Valet av resmål hade också den bieffekten att man fick tillfälle att studera och söka sig till kristendomens rötter.

Jag har hävdat det förr, och jag påstår det igen: En av kyrkans främsta affärsidéer är själavård i vid bemärkelse. De själar som är i störst behov av vård tillhör oftast människor i pressade livssituationer. Vi minns väl alla kyrkans insatser vid stora olyckor eller naturkatastrofer. Vid tsunamikatastrofen t ex, krävde massmedia, både underförstått och direkt, att kyrkan skulle engagera sig. Många av oss tar ett sådant engagemang för givet. Vad är det då som är kyrkans främsta ”produktionsmedel” för att uppnå sin affärsidé? Ja, de varmast troende kanske hävdar ”Guds ord”. Andra säger säkert ”de människor som arbetar och engagerar sig inom kyrkans verksamhet”. Att stötta andra människor i olika former av svårigheter är inte lätt. Det tar energi och sliter.

En resa, som den beskrivna ovan, kan vara ett utmärkt sätt att ladda batterierna på personalen, så att det finns en kraftreserv att ta till i svåra stunder. Jag har inte hört en enda protestera mot att SJ och SAS skickar sina produktionsmedel på service. Dvs tåg och flygplan. Jag antar till och med att det finns lagstadgade krav på att det måste ske. Däremot, om mänskliga ”produktionsmedel” skickas på service, då protesterar ”vän av ordning”. Vilken människosyn är det?

Jag betalar gärna en medlemsavgift (OBS inte skatt!) till en kyrka som värnar om sin personal, och ser till att den är väl rustad att stötta mig och mina medmänniskor, om, eller när, vi råkar i svårigheter.

Föregående post
Nästa post

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.