Det här här första gången som jag kan dela på kör-plikterna med en son, när det gäller en hälsingeresa. Det känns lite ovant att ha en Linus rattande bredvid sig, men det är alls inte obehagligt. När vi summerar resan så kan vi konstatera att vi nog kört ungefär halva sträckan var. Lite överraskade blir vi allt när vi kommer på rull på vägen. Det här ska ju vara en av de intensivaste resdagarna på året, 23:e december, men av det ser vi ingenting. Det är klart mindre trafik än en vanlig resdag. Vi åker äver Katrineholm-Flen-Strängnäs-Enköping-Gysinge-Gävle. Vi gör det både för att undvika förmodade trafikstockningar i stockholmstrakten och för att få lite omväxling. Det är inte förrän vi kommer ut på E-4 vid Gävle som det börjar tjockna till lite med trafiken. Trots allt är det inget som känns besvärande och vi kommer fram till Bergsjö i god ordning.
Lagom när vi kliver ur bilen och går mot Storgatan 23B, vad ser vi då? Jo, en Sigrid Andersson som galopperar iväg med riktning mot ICA Supermarket. Efter en del hojtande lyckas vi få stopp på ekipaget, så att vi kan hälsa och göra sällskap till affären. Efter handlingen vidtar utlastning ur bil, installation och allmän glädje och gamman, typ. Det här är Linus första besök i farmors lägenhet över huvud taget. Det är också min första övernattning i lägenheten. Det känns lite konstigt att inte bo i ”Silvernagels” i Baståsen.
På julafton åker vi till sagda Baståsen för att titta till huset och för att farmor vill lämna över några julkappar till Mats och Anna-Greta Klint. Klints är grannarna tvärs över kvarndammen, som är en ovärderlig hjälp och stöd. Tyvärr är inte Klints hemma när vi kommer dit, utan det blir att lämna klapparna utanför ytterdörren. Farmors hus är OK, både inne och ”utikring”. Vi tar en sväng uppåt Baståsen för att se hur det ser ut där. Så lika som tidigare, men ändå lite annorlunda.
Inte så mycket julkänsla kanske
Farmor Sigrid och Linus
Kvarndammen med det Klintska residenset skymtande uppe till höger
Så, tillbaka till Storgatan 23B och julmat, stillsamt mys och lite julklappar. Kvällens höjdpunkt – ett besök i Bergsjö kyrka. En perfekt avrundning på julafton. Kören är på hugget och bjuder på ett fullödigt program, minst åtta sånger. Det rycker lite i den Anderssonska kör-nerven. Alla sånger utom en är välbekanta. Tänk vilken vacker ”Ave Maria”, med alla nyanser på rätta ställena, och tänk, en ”Stilla Natt”… Nå, jag får lägga band på mig och bara njuta av körens sång och nöja mig med att sjunga basstämman i den allmänna psalmsången i ”Dagen är kommen”.
Så, ut i julnatten, tända ett ljus vid graven och sedan väntar sängen.