Howdy,
Häromdagen skrev du en krönika om fyra punkter som avgör Correns framtid. Jag blev både glad och rädd. Glad för att det gjorts en analys och att det finns ambitioner framåt. Rädd för vad som, eventuellt, döljer sig i detaljerna.
Ta följande formulering ”…..en journalistik som engagerar och får brett genomslag.” Det låter ju bra, men vad betyder det egentligen? Ska Corren, ännu mer, jaga lättfångade klick med känslostyrda vinklingar mot sex, elände och sådant som kan generera stora rubriker?
Jag är väl så gammaldags att jag anser att en publikation av Correns kaliber måste vårda sin trovärdighet. Spring inte i samma, enkla, fåra som en massa andra. Kavla upp ärmarna och gör jobbet! Dvs granska uppgifter, kolla om det som sägs, eller framkommer på annat sätt, är sant och relevant i sammanhanget. Ofta behövs inte något djupare grävande för det. Det kan räcka med att ställa de rätta frågorna till en intervjuperson eller ägna några minuter åt att dubbelkolla med publikt tillgängliga källor. Jag anser att den moderna journalistiken inte bryr sig det minsta om att försöka verifiera någon sorts objektiv sanning. Man förmedlar ett budskap.
Ett tydligt exempel är det nyligen uppkomna drevet mot Elsa Widding. Expo hade ”grävt fram” en oerhört långsökt koppling som alla sorters media tog till sig utan kontroll. Sedan fortsatte Liberalerna att hänga upp halmgubbar, utan några ”granskande” frågor från ”grävande” journalister.
Hm? Är Expo en helt och allt annat överskuggande sanningskälla, som bör passera ogranskad? Är Persson & Perssons utsagor helt överensstämmande med sanningen? Har verkligen Elsa påstått det som Persson & Persson säger? Det är en så ytterligt liten arbetsinsats som behövs för att rasera både Expos och Persson & Perssons halmgubbar. Det gjordes ändå inte. Varför är halmgubbar viktigare än objektivitet i dagens journalistik? Get det mera klick och engagemang hos mediakonsumenten? Hur påverkar det den långsiktiga trovärdigheten och samhällsklimatet? Har Corren och mediakollegerna något ansvar för att forma det offentliga samtalet och samhällsklimatet? Trovärdighet!
Med vänliga hälsningar
Roger Andersson
Gistad