Arbetsförmedlingen

För en par år sedan blev jag arbetslös en period. Företaget jag jobbade åt då, avvecklade en enhet här i Linköping och vi var var ett antal personer som fick gå. Så småningom blev det dags att höra av sig till arbetsförmedling och a-kassa. Eftersom jag tror på ärlighet i alla lägen så berättade jag för a-kassan att jag också skrev en och annan artikel för en IT-tidning. Just vid det tillfället hade jag en beställning på en artikel som skulle levereras under den period som jag möjligen skulle vara arbetslös.

Efter en del turer fram och tillbaka, ansåg så a-kassan att jag var att jämställa med egen företagare och därmed var jag inte berättigad till ersättning! Bara för den artikelns skull. Egen företagare? Jag som:
-inte hade något eget företag
-inte betalade in någon egen skatt
-hade ett anställningsnummer på förlaget där tidningen ges ut
-fick skatten dragen av förlaget
-inte skrev artiklar primärt i vinstsyfte

Jag började skriva för att:
-jag tycker om att skriva
-det hjälper mig att hänga med i teknikutvecklingen inom IT-området
-det ser förhoppningsvis bra ut i en CV

De två sista punkterna bör vara ganska betydelsefulla när man är arbetslös och har ambitionen att snabbt återvända till nytt arbete. Efter två månader av överklaganden och tjafs fick jag säga till tidningen att jag inte kunde leverera någon artikel som jag lovat. Jag kunde inte riskera hela familjens väl och ve bara för de få tusenlappar som en artikel eventuellt kunde ge mig.

Arbetslöshetsförsäkringens lagstiftning och/eller praxis hade då:
-drivit mig längre in i ett bidragsberoende än jag själv skulle vilja
-försvårat ett snabbt återinträde på arbetsmarknaden för mig, genom att stoppa personlig utveckling och meriterande uppdrag
-signalerat man blir straffad om man tar egna initiativ
-gjort mig till en myglare

Det sista därför att jag fortsatte naturligtvis att fila på min artikel under arbetslösheten så att den var klappad och klar då när jag återigen fick jobb. Lagstiftningen, eller tolkningen, går tvärt emot vad jag anser vara rimligt eller sunt förnuft. Det rimliga vore ju att om man själv lyckas hitta nå’n form av sysselsättning som medför inkomst så ska a-kasseersättningen reduceras med motsvarande summa. Inte försvinna helt!

Detta är tydligen arbetsmarknadspolitik i dagens Sverige!

Arbetsförmedlingen har också totalt abdikerat från sin roll som just arbetsförmedling. De har nu bara en funktion som kontrollinstans. Jag hade bara en önskan om hjälp från AF, att de skulle förse mig med en lista på företag i Östergötland med IT-verksamhet och viss storlek, och företag med egen IT-avdelning. Den listan skulle underlätta mitt eget jobbsökande. Jag tyckte inte att en så’n önskan vore helt orimlig. Det finns företag som säljer utsökningar ur databaser på korsen och tvärsen för marknadsföringsändamål. Tror någon att AF kan hjälpa till med nå’t sån’t… Nä, nä. ”Du kan väl söka på Gula Sidorna” blev svaret.

Föregående post
Kommentarer är stängda.